Logga in:
TheGlobalCycling 171...
Redaktionen bloggar
Translate website
OBS! Den 25:e augusti 2019 stänger minTur.se. Vänligen spara ditt material innan dess. Vid frågor eller om du är intresserad av att ta över sajten, vänligen mejla magnusson@mintur.se.

Mera grusväg och trötta ben

23/7

Morgonenefter är det nästan bara vi som är kvar. Hör några röster vid den lilla vattensamlingen. Himlen är klar blå och inte skymten av nått moln som skulle kunna ge skugga idag heller.

Det kommer att bli varmt även idag

Innan vi tar oss ner för branten så blir det givetvis badning då det saknas dusch i våra tält.

Grusvägen mellan bergen blir dagens start och den börjar lite enkelt men sen blir dewt tufft och mer kommer men omgivningen ger mersmak.

Känner redan efter nån km att benen är slitna och får faktiskt hoppa av cykeln i vissa motlut och låta armarna jobba.

Det är mycket uppför och brant och vattenflaskorna börjar att sina men de skall räcka till nästa påfyllning. Det värsta är nog värmen, den sliter mer än man tror, men det är nog huvudet som blir mest trött  

Men även Lrs får också lita i gruset och motluten

Men tillslut så kommer vi fram till en asfalterad väg och här tar vi en välbehövlig paus innan vi fortsätter

Ungefär 7 km utförslöpa i en fart som nästan är för hög. GPSèn visar 75,6 km/h och jag tänker stundvis vad händer om jag får framhjulspunktering.

Fast det är ju väldigt skönt att känna fartens tjusning om än den är farlig.

Efter utförskörningen stannar vi till strax utanför ett litet samhälle och tar en lunchpaus i en fruktodlingsplantering.

Trots att det är slitsamt så hinner jag njuta av omgivningen och speciellt bergen imponerar på mig. Deras utseende och på många ställen veckade fåror som vattnet har åstadkommit gör på nåt egendomligt vis att de vill säga något.

Vi kommer sen fram till en liten by, Cheshmeh som verkar vara död. De som syns sitter utanför affären och gör mestadels ingenting. Byn har givetvis en moské som jag besöker för att låna en toalett.

Nästa samhälle vi passerar heter Dibaj som är den sista samhället idag för att proviantera. Hinner inte mer än stanna av och parkera cykeln innan man är omringad av byns arbetslösa eller barn

How are You?

Your Coutry?

Welcome to Iran

är några av fraserna som alltid kommer. Sen skall de följa med in och se vad man handlar.

Vi tar oss ut ur Dibaj genom en rondell med ett stort monument och första 5 km är platt för att sen bli tuff upp till 2400 m.ö.h.När vi kommer upp håller solen på att gå ner mellan bergsskärningarna och skapar vackra långa gula skuggor och nu på kvällen är värmen för en svensk cyklist acceptabel.

Här blir det den tredje natten i rad med bara himlen och stjärnorna som täcke och tyvärr så verkar min uppblåsbara matta läcka igen för jag känner snart av underlaget. Fast trötthet har snart tagit över och jag somnar.

Z

Skriv en kommentar till texten här!

Ditt namn
Upprepa pinkoden
Kontrollnummer