Logga in:
TheGlobalCycling 171...
Redaktionen bloggar
Translate website
OBS! Den 25:e augusti 2019 stänger minTur.se. Vänligen spara ditt material innan dess. Vid frågor eller om du är intresserad av att ta över sajten, vänligen mejla magnusson@mintur.se.

I väntas tider

29-31/7

Resten av veckan blir lugn, sover lite längre vilket i och för sig Reza också gör, alltid.

Deras arbetstider är ju inte som våra. Kommer de till jobbet 8 eller halv nio verkar det som ingen bryr sig. Tempot är betydligt lugnare än hemma, inte samma disciplin.

Effektiviteten är ju inte heller deras signum, allt går lite som långsammare och mera invecklat. Skulle iranierna ha samma effektivitet i sin administration eller arbete som vi har skulle nog många bli arbetslösa. Jag tror både Vi och de har mycket att lära av varandra.

En sak är då säker Iranierna är väldigt trevliga människor. Ibland lite väl trevliga men heller de än surmulna och avståndstagande.

På måndag får jag en inbjudan att sitta med i en skolklass för engelsk studie. Reza är med i nån Telegram grupp ( en social app) där någon hade sökt efter en sådan som jag och Reza frågade om jag var intresserad.

- Of Course blev mitt svar

Ännu ett tillfälle att komma Iranierna in på livet. Så Reza skjutsade in mig vid halv tio iden och en engelsk lärare tog emot mig och jag fick sitta med i deras språkundervisning i två timmar.

Fick berätta om mig själv och vad jag tyckte om Iran o.s.v. Riktigt skoj måste jag erkänna

Sen tillbaka hem för att klockan fem träffa ytterligare en engelsklärare, denna gång en ung kvinna Hon heter Parastoo Amiri och hämtar upp mig i sin bil klockan kvart över och först åker vi till en av Mashhads stora parker, Vaki-Abad Forest park.

Även denna parken var välskött och väldigt pampig. Givetvis är sådana parker välbesökta speciellt kvällstid.

Sen tar hon mig till en liten stad utanför Mashhad, Torghagbe där vi först dricker Dough som är en filliknande dryck men lite surare och sen dricker vi te i en liten restaurang. Denna lilla stad är väldigt populär för Mashadsbor speciellt fredagskvällars.

Många små restauranger och en liten älv rinner rakt igenom. Nu när det mörknat tänds alla möjliga lampor i olika färger men oftast i grönt, vitt och rött som är färgerna på den iranska flaggan. Parastoo skjutsar mig tillbaka på ett proffsigt körsätt. Inga ryck eller häftiga omkörningar, bara lugn och säker körning. Innan vi skiljs så givetvis en ”Selfi” I morgon sista dagen i Mashhad för nu drar jag mot den Azerbajdzjan gränsen

Jag har nu bott hos Reza och hans kompis Reza i en vecka och är överväldigad hur jag blivit mottagen. Har känt mig som hemma, fått egen nyckel och kunna gå och koma hur jag vill.

De har bjudit mig på mat och dryck men framförallt vänlighet vilket jag för alltid kommer at ha med mig. Kommer att sakna dem så in i norden

Skriv en kommentar till texten här!

Ditt namn
Upprepa pinkoden
Kontrollnummer