Logga in:
TheGlobalCycling 171...
Redaktionen bloggar
Translate website
OBS! Den 25:e augusti 2019 stänger minTur.se. Vänligen spara ditt material innan dess. Vid frågor eller om du är intresserad av att ta över sajten, vänligen mejla magnusson@mintur.se.

Kulob passet

06:15 vaknar jag av trafiken och bestämmer att det blir snabb frukost och sen iväg. Uppför, uppför hela tiden, inte jättebrant men två tre procent sliter ändå.

Redan efter tre km stannar jag för vattnet är slut. Ställer cykeln vid stora vägen och går efter en dammig grusväg upp mot ett litet hus som verkar vara byggt av halm och lera.

En hund skäller på mig och en kille kommer ridande på en åsna i full fart för att ta reda på en förrymd åsna som sprang iväg.

Allt runt omkring det lilla rektangulära huset är torrt, inte ett grönt grässtrå. Jag tittar in genom dörröppningen och ser ett rum utan tavlor på väggarna, inga hyllor eller prydnader, bara en matta på golvet och längst in sitter ett litet barn och ser förvånat på mig utan att säga ett ord.

Jag ropar och en kvinna klädd i röd klänning och svart-vitkofta kommer fram. Jag visar mina två flaskor och hon tar emot dem och återkommer några minuter senare med dem.

Det har inte mycket till välfärd att visa upp, fattigdomen är stor men gästvänligheten är större, det är något som fastnat i mitt medvetande under denna cykelresa. Fattiga människor ger utav de lilla de har.

Vid flera tillfällen måste jag styra cykeln då det är för brant och tufft. Jag kan dock njuta av utsikten ner mot dalgången nedan den som jag campande förra kvällen.

Stoppar halvvägs upp för att fylla på vatten innan jag fortsätter ytterligare uppför 5-6 km till jag kommer fram till en stor portal men nån text jag ej begriper. GPSén visar på + 3200 m.ö.h.

Jag får en utförskörning på en grusväg som ej är värt namnet och det skakar nått så in i norden och det jag fasar för just nu är punktering och i denna värme och grusdammet som bilarna river upp finns det annat som är trevligare.

Vid halv ett tiden kommer jag till ett litet samhälle, ShuroObod och alldeles utanför det lilla samhället stannar jag vid en bar för lite lunch som jag sköljer ner med rysk öl.

Har inte hunnit längre än 17 km och medelhastigheten framtill nu inte mer än 7 km/timme!!

Från SuhoroObod är vägen väldigt bra och lättcyklat och vid fyra tiden på eftermiddagen efter en hiskligt lång och brant utförskörning ner mot Panji floden som är gräns mot Afghanistan kommer jag först tlll Khirmanjo och dricker kaffe och äter några kyckligbitar samtidigr som jag ser ppå nån lottning till Champioslige. Henrik Larsson syns som en av ”dragarna”

Fortsätter sen genom nästa lilla samhälle, KISHT och möts av byns alla ungar alla ställer frågor om…

-Who are You?

-What´s your name?

-What´s your country

-Were are you going?

Vid det här laget börjar jag bli trött på alla frågor men det är ju barn så man måste ha lite överseende.

Det som oroar mig är att alla och inte bara nu för den delen skall göra ”High-Five" medan jag cyklar förbi. Ibland har det varit nära att jag skulle köra omkull.

Jag fortsätter uppför byn efter den sedvanliga SELFIN som skall göras och en av de äldre killarna, 12-13 år springer bredvid mig hela tiden,

När jag stannar längst upp i byn innan jag skall passera en biflod till Panji floden för att ta fram kameran ser han att jag har en extra cykelpump och vill givetvis ha den.

Efter litet övervägande ger jag honom den och han blir givetvis glad. Jag är nog säker på att han nu har KISHT´s modernaste cykelpump.

Fem km längre fram alldeles vid Panji floden och intill vägen slår jag läger.

Solen håller på att gå ner och omgivningens berg och floden gör platsens magisk.

På andra sidan floden, den Afghanska sidan kör militärbilar fram och tillbaka efter en smal grusväg som slingrar sig efter bergskanten.

Distans: 57 km

Medelhastighet:

Maxhastighet

Färdtid

Skriv en kommentar till texten här!

Ditt namn
Upprepa pinkoden
Kontrollnummer