Logga in:
TheGlobalCycling 171...
Redaktionen bloggar
Translate website
OBS! Den 25:e augusti 2019 stänger minTur.se. Vänligen spara ditt material innan dess. Vid frågor eller om du är intresserad av att ta över sajten, vänligen mejla magnusson@mintur.se.

Mot Kohorog och bil problem

4 juli

Vaknar av att min Huawei ringer och jag kliver upp. Helst har jag velat ligga kvar för utsövd är jag då inte . Madrassens fjädrar har jag känt av, allihopa. Någon "Hästens" var det i alla fall inte

In i badrummet och sen ner till köket för en kaffe, inget mer. Jeepchaffisen kommer förbi strax före sex och vi lastar på mina väskor och cykelkartongen.

Vi åker i väg genom stan till en plats som liknar en station för jeeptransporter.

Massvis med jeepar av all olika modeller och storlekar.

Alla som skall mot Kohrog har samlats här och väntar tålmodigt på att godset lastas upp på jeeparnas takräcken. Likaså får jag vänta. För vi byter jeep.Sist lastas min cykel kartong upp och sen surras allt fast.Vi åker iväg strax före sju och har cirka 620 km kvar till Kohrog Fram till Kolub som vi kommer till vid 11 tiden är vägen relativt bra och här blir det ett längre stopp för mat.

Entypisk Tadjikistanskt matställe som är välbesökt.Det serveras en buffé med ris blandat med kött bitar, fyra varianter av soppor, spett med kött bullar modell "större golfbollar", spett med grillat kött och förstås grönsaker och olika "röror"

Ris och golfbollarna hamnade på min tallrik tillsammans med en halvkall Fanta.

Sen iväg och nu vet jag att första 35 km blir skakig och mycket uppför.

Strax före SuhoroObod en militär kontroll och jag får visa upp mitt pass samt det elektroniska Visumet med GBO access.

Inga problem och en vänlig handskakning från den grönklädda militären och vi kan åka iväg till nästa kontroll som bara finns runt kröken. Det är den Tadjikistanska polisen som står här och chauffören visar upp några dokument. Sen iväg. efter en väg som har sett bättre dagarFrån SuhoroObod är vägen bra i 60 km. Nyasfalterad, bred och mycket utför. Till Afghanistan är det inte långt, bara Panji floden skiljer länderna åt.Vädret är trekvartsmulet men varmt, +32 C och pannan är snabbt blöt om inte jeep föraren har sitt fönster öppet.

Ett snabbt stopp för att tvätta fötterna hinner vi med och det var Gudomligt skönt.När vi kommer till Yoged. är det roliga slut, "shaking road" tar totalt över. Damm, grus, sten, hål, mera damm, grus, sten och hål och så blir det 27 mil.

Radion går på hög volym hela tiden och det är inte P4 eller Spotify som hörs. Låter mera som ""så ska det låta för Imamer"Dessutom så sjunger den manliga passageraren med på ett sätt så jag tror han är Tadjikistans svar på Thomas di Leva.Att kunna sova i jeepen är bortom all rimlighet, man slumrar till för att vakna av nått gupp.

Vid ett av dessa tillfällen rycks jag upp i all hast och chaffisen försöker få stopp på jeepen. Han bromsar vad allt tygen håller och jag hinner uppfatta att vi är på väg över vägkanten ner mot Panji floden.

Tack och lov hinner han få stopp. Det är visst nån vajer eller axel till styrningen som gått sönder.En halvtimme senare har han fixat felet och vi kan forsättaResten av resan utan missöden men skakigt och dammigt och jag blir avsläppt vid Pamir Lodge kring 22.30 tiden.

Enung tjej tar emot mig och jag blir tilldelad en överslaf på andra våningen där flerbäddsrummen finns.

Sommnarganska fort, är trött efter 14,5 timmar i en trång jeepen på skakiga vägar och som kunnat slutat riktigt illa.

Vi hörs senare när WiFi finns och har kapacitet

Skriv en kommentar till texten här!

Ditt namn
Upprepa pinkoden
Kontrollnummer