Logga in:
TheGlobalCycling 171...
Redaktionen bloggar
Translate website
OBS! Den 25:e augusti 2019 stänger minTur.se. Vänligen spara ditt material innan dess. Vid frågor eller om du är intresserad av att ta över sajten, vänligen mejla magnusson@mintur.se.

Idag händer allt

21 Augusti

Har sovit gott och är beredd på att ta utmaningen jag är medveten om ligger ovanför och framför mig.

En nästan 9 km klättring över berget. Långtradarna som passerar hör jag hur de får slita uppför serpentinvägen och de tutar i varje kurva för att varna mötande.

När jag styr cykeln ut mot G108:an märker jag att det är punktering, igen. Chansar att bara pumpa upp däcket med två km senare blir jag tillslut tvungen att byta slang.

Har inga nya kvar bara de som redan är lagade. Håller tummarna att de håller. Fortsätter sen att ihärdigt uppåt, kurva för kurva och långtradarna är flitiga trafikanter uppför och utför backen.

När jag kommer till slut upp på toppen med stumma ben och andfådd. Stannar vid en barlikande byggnad där det redan står en långtradare.

Han håller på att fylla på vatten i någon sorts stor behållare som finns bakom hytten och när jag gestikulerar till kvinnan på trappavsatsen till byggnaden att jag vill skölja av mig pekar chauffören på en kran alldeles intill vattenbehållaren.

Det blir en skön och fräsch uppdatering. Sen iväg och nu bär det iväg utför istället och farten ör hög.

Efter någon km alldeles efter en vänster kurva och ut på en raksträcka ser jag att asfalten är våt, jag bromsar men lite för häftigt med frambromsarna så att framhjulet låser sig och tappar grepp.

Jag kraschar handlöst ner i asfalten och hinner uppfatta en blå långtradare som kommer nerifrån. Känner sav dunsen mot vägen men känner också att inget är brutet. Skrubbsår på vänster arm, höger ben och en stukad vänster handlove.

En annan långtradare som kommer bakifrån stannar och hjälper mig att lägga om bandage.

Cykeln är också OK så det är bara att cykla vidare men nu med lite mera vaksamhet och lägre far.

Jag är hungrig så det blir en sen frukost eller tidig lunch i Wangjiaping, det blir nudlar!!!.så klart

Slangbytet jag gjorde höll inte många mil, utanför Zhuandou får jag byta igen och stannar till vid någon sorts arbetsplats för jordbruk.

Förklarar för de som kommer fram att jag behöver laga slangen och packar av alla väskor och börjar det tråkiga arbetet med att försöka laga hålet.

Det går inget bra, pyser sakta ut, det visar vattenbadet. Inte mycket men tillräckligt. En av männen säger åt mig att ta slangarna och hoppa upp på trehjulingen och han kör mig in till stan, en sträcka om fem km till en däckkille han känner.

Tyvärr så framgår det inte riktigt vad det är för dimension annat än 26 tum.

Den här däckkillen åtar sig att följa med tillbaka på sin scooter och se på däcket istället. Sen åker han tillbaka med info om rätt dimension och jag har bett honom att köpa tre nya slangar.

Femton minuter senare kommer han tillbaka med nya fräsch slangar och jag får ett fullt fungerande bakdäck. Priset jag får betala är cirka 130 spänn eller 100 Yuan.

Det kan man inte kalla dyrt, snacka om vänliga människor. De har räddat min dag Tyvärr så har all detta strul kostat mig tre timmar så min plan att hinna fram till Guangyuan får jag nog skippa.

Värmen tar aldrig slut och det sliter, dessutom flera långa slitsamma backar att trampa uppför.

Strax efter klockan tre så kommer jag in i ännu ett ny region, Sichuan. Det är vad jag tidigare löst om ett naturskönt område och det stämmer.

Berg, djupa dalgångar, floden Jiaing som rinner omväxlande till höger och vänster om mig.

Strax efter skylten som visar Sichuan så cyklar jag förbi en vagn som dras av en man. Tror först det är en mobil försäljningsvagn men när jag trampar förbi ser jag nått helt annat.

Det är en ung kille som drar nån sorts minihusvagn och går med raska steg uppför backen.

Givetvis stannar jag och tar några bilder och samtidigt försöker vi kommunicera så gott det går utan att han kan engelska och jag kinesiska.

Får till slut veta at han skall gå till Vietnam med denna vagn som han bor och äter i. Snacka om prestation.Ett mandoms prov

Den tredje tuffa stigningen som nästan tar kål på mig idag har jag upp mot Jianmenshuado och det är också inkörsporten till nationalparken som finns omkring mig.

Har 32 km till Guangyuan och jag anser det är för mycket och dessutom har mörka moln dykt upp på himlen, riktig mörka och dessutom börjar det blåsa rejält. Det blir nog en störtskur snart.

Där nere ligger Guangyuan, ser nära ut med nu är det drygt 25 km, En tunnel skall jag igenom och innan jag är ute ur den som nog är två km lång står regnet som spön i backen.

Det formligen vräker ner och dessutom så går ett antal broar för motorvägen över G108 an och från den forsar det ner regnvatten.

Bilarna kör med varningsblinkers och jag börjar bli panik om att hotta en tältplats snart. Det ser svårt ut och den chansning jag gör när jag svänger av vänster upp efter en liten byväg slutar att jag måste återvända. Inte en plan yta att slå upp tältet på.

Ut på G108 igen och tillbaka några km till en plats jag såg skymten av tidigare.

En stor plan cementerad yta och takade platser för scootrar och mc framför en nått som liknar en kommunal byggnad. Till höger ett område med små träd och gröna ytor som delvis är upptagna av majsodling.

Här slår jag upp tältet i hällregnet. Det går relativt fort och cykeln med resterande packning som jag inte tar in i tältet låser jag fast under dnt takade scooter och mc parkeringen.

Jag är fullständigt dyblöt och dessutom verkar min Huawei gett upp. Den svarar överhuvudtaget inte och det ger mig mera bekymmer för i den finns min Maps.me. Om mobilen har gett upp av regnet blir jag nog nödd och tvingad att köpa en ny

Vi hörs när jag torkat upp

// P-G

Skriv en kommentar till texten här!

Ditt namn
Upprepa pinkoden
Kontrollnummer