Logga in:
TheGlobalCycling 171...
Redaktionen bloggar
Translate website
OBS! Den 25:e augusti 2019 stänger minTur.se. Vänligen spara ditt material innan dess. Vid frågor eller om du är intresserad av att ta över sajten, vänligen mejla magnusson@mintur.se.

En dag för eftertanke & vilse bland stånden i Russian Market

25/10

Jag kliver upp halv åtta och äter en omelettfrukost med juice och ett medhavt glas med nescafé som jag senare tänker tigga hett vatten till.

Klockan halv nio hoppar jag på en Tuk-Tuk som skall ta mig först till Tuol Sleng, S21.

En Tuk-Tuk är ett motordrivet mopedliknande fordon med sittplatser för sex stycken och tak som skyddar mot regn och sol.

Färden går mellan trånga gator och korsar några större gator innan vi är framme vid fängelset. Min guide eller Tuc-Tuc förare väntar utanför.

Jag tar en broschyr och guidemap med olika nummer tryckt på engelska och får också hörlurar med en liten bandspelare.

Inom området som innan röda khmererna tog över var ett skolområde är det stigar och markeringar med siffor som hänvisar till broschyren och man knapar in den siffra som man står framför för att höra berättelsen från just den plats jag nu står vid.

Rösten är lugn och tydlig men inslag från överlevande och f.d. fängelsepersonal är mera händelserik. Det finns fyra byggnader som man får vistas i, A, B, C ochD. Området är cirka 2500 m2och är omgivet av träd och gröna ytor. Mitt i området ett stort gripande monument över de som fick vistas här.

Inom detta området torterades och mördades mellan 14 – 20000 stycken, endast 7 av de int.agna kom ut med livet i behåll.

Den första kallas för ”Place of Suffering and Death, fängelse och förhörs hus. Rummen är kala med galler för fönstren och mitt på golvet står en säng av stål. I några rum också en plåtlåda av okänd betydelse. På många av sängarna är fjädrarna nersuttna till en stor grop. På golvet syns mörka fläckar.

Autentiska bilder visar vad som föregick i dessa rum.

I hus B, Torture and Prision, och C, Desperate in Detention torterades och hälls de fångna oftast fastkjedjade med schackel som var fästa i golvet.

Byggnad Dkallas för Undeniable and Evidence och nu har de flesta inte långt kvar innan befrielsen från plågoandarna, Khmer Rouge kommer.

Tortyr redskapen var oftast enkla men grymma

Byggnad C kalas för Desperate in Detation och här hölls också de intagna i celler i väntan på mera tortyr och förnedring.

Fler bilder på väggarna berättar ohyggliga historier sim är svår att åt åt sig. De som var intagna blev här mellan två och fyra månader sedan försvann de till okänt område eller till Choeung Ek.

Water board torture bänk och bord, skendränkning med andra ord.

Jag fortsätter till hus C och D och får se mera grymma bilder och skallar från döda. Även barn fanns bland de intagna.

Innan jag lämnar byggnad D går jag upp till våning tre fören filmvisning av vad som föregicks. Vissa scener spelas upp av fångvaktarna som berättar du de gjorde.

En av de överlevande säger på frågan vad han tycker att bara en av de ansvariga ledarna erkänt och pratar om ånger…

- Man kan inte begära att de skall känna ånger då de aldrig har erkänt att de gjort något fel.

Utanför byggnaderna säljs givetvis souvenirer som skall påminna mig om området. Böcker, filmer o.dyl.

Vid några försäljningsställen satt två at de sju som överlevde helvetet och visade bilder och ville sälja deras biografi. De är givetvis gamla men det syntes i deras ansikten att de har plågats av tiden här.

En av männen visar en autistisk bild från den tid han var här och när jag ser den och sen ser den gamle mannen i ögonen då kan jag inte hålla tillbaka mina tårar.

Jag lämnar området med många tankar i mitt medvetande och har svårt att begripa hur man kan vara så grym och sedan också inte ens visa ånger.

Tuc-Tuc föraren tar mig nu ut ur stan cirka 17 km och vi åker efter mycket små oh guppiga vägar som kantas av olika försäljningsstånd och små verkstäder.

Fattigdomen är påtaglig men det spirar ändå någon sorts glädje bland människorna, för de ler och hejar när vi åker förbi. Kontrasterna är givetvis stora och ganska påtaglig när bilen framför oss är en vit Lexux SUV av modell R300.

Området vi kommer till en grön lummig plats, Choeung Ekoch det är är en minnesplats över Röda khmerernas massmord och systematiska avrättningar

Platsen kalas ofta för ”Killing Fields”, som man skulle kunna tro bara var en avrättningsplats.

’I Kambodja under Röda Khmerernas välde fanns cirka 300 stycken

Hit slussades regimkritiker, lärare, intellektuella Under Röda khmerernas regim slussades intellektuella, homosexuella, ja alla som regimen tycket kunde vara ett problem. Hit kom också de som torterats till döds i Tuol Sleng, S21 fängelset.

Området var innan Röda Khmererna tog över en minnesplats och begravningsplats för buddister och i synnerhet den kinesiska befolkningen här omkring.

Området är oerhört vackert och lummigt och mitt i området en liten sjö omgiven av grönskade träd.

Mellan 17 april 1975 och till Röda Khmerrnas fallavrättades mellan 1,5 upptill 3 miljoner människor. På den tiden mer än en tredje del av befolkningen.

En stor stupa, ett buddistiskt monument till 9 000 människor funna i massgravarna vid Choeung Ek, fylld med dödskallar och kvarlevor av de som mördades.

Innan man fick bevista stupan var vi tvungna att ta av oss skor, mössor, hattar o.dyl

Runt hela det vackra och lummiga området finns tydliga bevis på massgravar och än idag så kommer det upp benrester, tänder och klädesbitar speciellt efter regn och man kan se bevis på detta efter en del stigar.

Detta är den sista massgrav som byggdes innan Vietnameserna befriade folket från Khmer Rouge.

Området har ett otroligt lugn omkring sig och så var det också innan RK intog platsen och gjorde den till en avrättningsplats.

Alla platser man fick besöka efter stigen påverkade mig grymt men det var en speciell plats och träd som fick mig att nästan tappa andan och mina känslor är på bristningsgränsen till gråt.

Till Choeung Ek tog man också hela familjer som skulle avrättas, många efter påtvingade erkännanden som ex….

- Jag har stulit ris som tillhör oss alla.

- Jag har inter lytt order från myndigheterna

Att dräpa en hel familj var effektivt för då fanns risken för hämnd från någon anhörig liten.

Ett träd som idag är besmyckat med färgade armband och bindlar och en skylt framför står det skrivet med vit färg…

”Killing Tree Against Which Executiopners Beat Children”

Fångvaktarna tar tag in barnens, även spädbarns ben och slungar barnet med huvudet före in i trädet medan mamman oftast såg på. Huvudet krossas och hjärnsubstansen rinner nerefter stammen och ner i jorden.

Jag lämnar sedan området med tunga eftertänksamma steg mot min Tuc-Tuc förare som skall ta mig mot det Kungliga Palatset som ligger nere vid riverside.

Samma väg tillbaka och in mot stan. Innan vi når palatset ber jag honom stanna vid ”The Russian Market” som är en stor marknad några km från palatset.

Avdelningarna med fisk kändes lång väg och här ligger levande krabbor som sprattlar för sitt liv och jätteräkor stora som jag aldrig sett förut. Hela marknaden är ett skådespel av färger, doft och intryck.

Atmosfären är gigantisk och intrycket svårt att sortera. Marknaden är så stor att jag går vilse och vet inte vart min Tuc-Tuv står nnär jag kommer ut på gatan .

Fast jag vet att det bara är satt gå runt kvarteret så kommer jag till den tvärgatan som vi stannade vid. Sen åker vi vidare mot Palatsen som skall bli dagens sista besök men tyvärr så är den stängd även idag. Stora reparationer pågår utanför.

Får i alla fall någon bild av delar av palatsen som är omgivet av en fem sex meter hög och ljusgul mur.

Jag säger åt chaffisen att ta mig hemåt och 20 minuter senare kliver jag in till Mad Monkey och ser att poolen är fullsmockad av varma hostelgäster som ligger i poolen.

Vi hörs i morgon för resten av dagen tänker jag ta det lugnt

// P-G

The Global Cyclist

Skriv en kommentar till texten här!

Ditt namn
Upprepa pinkoden
Kontrollnummer