Logga in:
TheGlobalCycling 171...
Redaktionen bloggar
Translate website
OBS! Den 25:e augusti 2019 stänger minTur.se. Vänligen spara ditt material innan dess. Vid frågor eller om du är intresserad av att ta över sajten, vänligen mejla magnusson@mintur.se.

Vilodag och sen monsterklättring

19-20/1

Jag stannar en extra natt i Parit för jag behöver all ”power” för att ta mig upp till Cameron Highlands. Parit är en väldigt liten stad men ett stor Moské har de lika fullt.

Sover länge, till klockan nio och går ut till frukostplatsen som ligger på baksidan och med floden nedanför.

Sen in på rummet och ”gör” sedan stan. Det finns inte många butiker med marknaden är i full gång och fyller hela gatan utanför. I Kampunting tappade jag en länk till klockan och nu hittar jag en liten gatubutik som verkar kunna laga klockor.

De säljer i alla fall klockor av både kända och okända märken. 2 minuter senare har klockreparatören fixat klockans armband och priset 0 kronor.

Resten av dagen i slöhetens tecken, lite TV tittande i datorn och nu kanske Ni undrar hur jag kan se på Svensk TV utomlands.? Det brukar normalt vara spärrat! Jag har laddat ner en ny VPN tunnel och kopplat uppå den mot Kista I Stockholm och då tror SVT att jag koppar upp inom Sverige!!

På kvällen går jag ut och till en närbelägen uterestaurang, som ligger vid floden bara 100 meter bort och beställer Take Away. Friterat ris, kyckling och två stekta ägg och inte är det dyrt heller, knappt 17 spänn.

Tillbaka till hotellet och fortsätter att se på SVT medan jag äter min mat. Kaffe gör jag själv då det finns en vattenkokare på rummet.

Jag kryper ner under täcket vid halv tio tiden och ställer larmet till halv åtta. Medan jag ligger under täcket ser jag på skidskytte och slalom. Släcker sedan TV’n och kopplar in SR och lyssnar på radion tills jag somnar.

Vi hörs från Cameron Highlands // P-G The Global Cyclist

21/1 – Parit mot Cameron Highlands, och en riktig tuff eftermiddag

Dagen startade bra, god frukost och lättcyklat. Vägen är krokig och omgivningen full av plantager. Strax innan Batu Gajah träffar jag på ett glatt malaysiskt gäng på cykel.

Som vanligt blir det att de vill ta några selfies och jag säger inte nej. De flesta har någon form av mountainbike, hybridcykel och en av dem har en Fatbike, de skall alla till Batu Gajah.

Vägen fortsätter ganska platt men odlingarna av oljepalmer och bananer består. Ser också påbörjade oljepalmplantager och det ser inget trevligt ut.

Så småningom kommer jag efter 35 km fram till Simpang Pulaj och där stannar jag strax efter utfarten vid en gatubar.

Den verkar väldigt populär för det är nästan fullsatt och personalen springer skytteltrafik mellan borden, köket och disken.

Är inge hungrig utan jag dricker kaffe och två isfyllda glas med Cameron Highland te.

Sen iväg och nu har värmen kommit till någon sorts peak, för det känns som man sitter framför en eldstad och dessutom börjar klättringen och det blir både att slita uppför med tramporna och att styra cykeln uppför.

Jag hade planerat att fylla på vatten i nästkommande by, Pos Slim men av någon anledning missar jag avtagsvägen.

Från Parit till Pos Slim, grymt

Det blir att fortsätta att kämpa uppför och min tanke och förhoppning är att det skall finnas något litet försäljningsstånd efter vägen där jag kan fylla på eller köpa vatten.

Tyvärr så blir jag besviken, inte en enda by eller affär och jag har inte mycket vatten kvar, knappt en halv liter.

Efter 50 km kommer jag fram till ett vattenfall, Sinju Fall och jag parkerar cykeln vid vägräcket och går ned mot vattenfallet.

Sätter vid ett kanten på några stenar och tar av mig allt utom min shorts och kryper ner i vattnet som trots att det strömmar rejält är ganska varmt. Här sitter jag nog en halvtimma och njuter av omgivningen och avkylningen

Från Pos Slim till Tältplats, ännu grymmare

innan jag sätter mig på min Long Haul Trucker för mera klättring

Vid halv tre tiden kommer regnet, inte mycket men lite mer än duggregn och det känns befriande.

Värmen sjunker drastiskt och det har jag inget emot. Vid ett av dessa får jag ett tips att fylla på vatten från ett rör som det rinner vatten ur från berget. Jag är osäker men vattnet ser väldigt rent ut och smakar också gott så jag chansar.

Efter påfyllningen är det bara att fortsätta den diaboliska klättringen uppför och tyvärr så är det också ont om platser där jag kan campa. En möjlighet dyker upp efter en av många backar, en elkraftstation som är öppen och har asfalterade ytor.

Den här platsen blir bra tänker jag och styr in cykeln och skall just låsa fast cykeln vid en av masterna när jag upptäcker att platsen är ett gigantiskt tillhåll för spindlar. Inga små spindlar heller, en del är dm stora, och många är de, kanske ett hundratal.

Jag cyklar därutifrån och vidare för att hitta en mindre spindelpopulär plats. Omgivningarna speciellt på min vänstra sida blir bara mäktigare och mäktigare och dimmorna från regnet som stiger upp mot bergstopparna gör att det blir lite dramatiska vyer.

Nästa försök vid ett stort grönområde ovanför vägen där det också finns ett antal små hus, mest liknande baracker, men med några fina grönområden runt omkring men två gamla tanter och en äldre herre viftar bara nekande med händerna och jag begriper att de inte vill ha någon tältade skandinav.

Klockan har nu blivit strax efter halv sex och det skyndar på att hitta en lämplig plats innan mörkret faller, med det ser inget bra ut. På höger sida bara sluttningar uppåt och tät regnskog, till vänster stupar det rakt ner hundra tals meter.

Den lilla gröna yta som finns är upptagen av vägräcket. Strax för 18 ser jag två distansskyltar, en på vänster sida och den andra på den motsatta och här finns det plats för mitt tält och en stolpe till skylten får bli min låsplats för cykeln.

Problemet blir att ta cykeln från vägen ner i diket och upp på andra sidan, det blir kämpigt men det går.

Klockan 19 ligger jag i tältet, dricker en halvkall öl och äter två bröd med korv. Sen kopplar jag som vanligt in hörsnäckorna och lyssnar på ett av många nerladdade SR program.

Detta program handlar om ett gäng, Blekingegadeligan i Danmark som tillhör KAK, Kommunistisk Arbejdskreds som utför massvis av postrån för att skicka pengarna till PFLP, Folkfronten för Palestinas befrielse.

Utanför dundrar lastbilarna förbi och det hörs att det är jobbigt även för dem. Har ställt larmet på 07:15 för i morgon blir det också ganska jobbigt. Har cirka 40 km kvar till Cameron Highland och toppen av berget’

Dagens distans: 66,3,0 km Färdtid: 05.41 t.m. Total tid: 08.24 t.mMaxfart: 39,7 km/h Medelfart: 11,7 km/hMax temp: 40 °C Medel temp: 32 0 °C Min temp: 26,0 °C

Vi hörs senare // P-G

The Global Cyclist

Skriv en kommentar till texten här!

Ditt namn
Upprepa pinkoden
Kontrollnummer