Logga in:
TheGlobalCycling 171...
Redaktionen bloggar
Translate website

Singapore, cykelproblem och ett Galet Kinesiskt Nyår

4/2

Efter att ha gått med cykeln över sundet, Straits of Johor eller som det också heter Tebrausundet så kommer jag fram till passkontrollen som är relativt stor ocvh heter Woodlands och som också är en stor bostadsort norr om centrala Singapore.

Först får jag fylla i ett formulär med nödvändiga uppgifter och sen skannas passet och jag blir insläppt.

Nu har jag kommit till mitt åttonde land på denna omstarts resa och det känns faktiskt overkligt att jag tagit mig ända ner till den sydligaste punkten på Malacka halvön.

Nu återstår det bara att ta mig in till centrala Singapore, Chinatown och Bed & Dreams Inn som hostelet heter. Det ligger på Temple Street 52.

Från gränskontrollen skall jag enligt Maps.me ha cirka 15 km att gå!!!

Ett annat problem som jag förbisett ärt alla ”expressways” och det finns elva !! (11) stycken och där får jag inte cykla, eller gå, fast det blir så ändå.

Blir efter några km stoppad av en gul trafikbil med en skylt på taket med texten Emergency Recovery och två män i gula reflexvästar kliver ut.

En av dem, med indiskt utseende kommer gående mot mig och säger på karaktäristiskt indisk baserad engelska att jag är på en Expressway och här får jag varken cykla eller gå.

Jag förklarar så gått dert går att jag en visste det var en ”Expressway och att jag dessutom blivit guida hit av en trafikvakt tidigare.

Den andra killen, lite yngre och mera ljus i hyn ställer samtidigt ut avspärrningskonor runt mig och min cykel.

De säger att de skall ta mig till en säkrare väg. Cykeln den skall bogseras och en vajer med krok dras fram och cykeln ställs tvärs över en lyftramp som fällts ner och sen spänner de fast bakhjulet med band.

Får skjuts cirka två, tre km men inte enligt min rutt. Istället för 15 km som max till mitt hostel har jag nu drygt 22 km.

Klockan har slagit halv sex och jag börjar bli rött, mestadels mentalt. jag går och går genom Woodlands stora men vackra bostadsområde.

Stora hyreshuskomplex med grönas ytor, vakter och digitala skylar som berättar hur många lediga gästparkeringar det finns.

När jag blir trött i huvudet då funkar heller inte min planering och jag är mest arg. När klockan har blivit halv 8 och mörkret har lagt sig har jag fortfarande 10, 11 km kvar innan jag är framme.

Alla Expressways gör att jag måste ta omvägar och ibland hamnar jag i ”deadends” och måste tillbaka. Sådana gånger tar jag fram den kraftigare vokabulären och hoppas det skall hjälpa!!

Jag ser en liten flygplats och en vaktkur och bestämmer att de får hjälpa mig med en taxi sista biten in.

Jag är helt enkelt för trött i huvudet. De ringer och en kvart senare dyker en blå Toyota elhybrid upp och tar mig in till Temple Street.

Under taxi turen inser jag att gått eller cyklat denna väg varit ett så gott som omöjligt uppdrag om man inte har bra lokal kännedom.

Elva Expressways och inte finns det mycket till vägren heller.

När vi närmare oss Chinatown och Temple Street tätnar trafiken för varje kvarter och dessutom är gatan som mitt hostel ligger vid, Temple Street en väldigt populär gata och alla infartsvägar dit är avspärrade på grundf av firandet av det Kinesiska Nyåret.

I år är det GRISENS År – Nöff, Nöff

Taxikillen släpper av mig något kvarter bort och sista biten får jag gå med cykeln.

Temple Street är en liten, smal, 500 meter lång gata mellan två större vägar och här inne bland tusentals människor skall mitt hostel ligga.

Att ta sig genom denna folkmassa var nått helt exceptionellt.

Tror att det gick minst sex, sju människor per kvadratmeter och 500 meter skall jag nu parera och gå bland alla dessa köpgalna och förhoppningsfulla kineser.

Givetvis finns det andra turister också. Ser en och annan västerlänning bland alla kineser. När jag så småningom hittar mitt hostel är jag var sjöblöt av svett, men lättad.

Alla försäljsäljningsstånd efter gatan gjorde att det var svårt att ta sig fram och hitta till ingången men det gick och strax före halv tio får jag min bädd och en visning av hur det fungerar på detta hostel.

Cykeln låser jag fast utomhus vid ett stort bord och tar med mig all packning in. Skorna får jag ställa i en speciell skolåda för här inne får man ej ha dem på.

När jag packat väskorna i mitt delade rum tar jag mig en väl behövs dusch, byter om och sätter mig i det lilla frukostrummet med utsikt över gatan och dricker kaffe, tar några mackor med ost och korv jag hade med mig och sen avslutar jag med en öl.

Strax för midnatt går jag ut i folkvimlet som aldrig verkar ta slut och alla bär på påsar, kartonger med inköpta varor. Kommersen är helt vansinnig.

Visst har jag hört talas om det Kinesiska Nyåret förut men att få uppleva det i realtid är något helt annat.

Det är fullkomligt galet, jilanger, papperslampor och lyktor, stängda affärer och alla restauranger är smockfulla med hungriga kineser.

Denna gata var folktom om man har Temple Street som referens!!

Jag hade planerat att stanna i Singapore i tre nätter men som jag förestår av den info jag får på hostelet lär inga cykelaffärer öppna förrän den 11 februari. Något jag helt glömt att ta reda på och planera in.

Nu får jag ta och acceptera detta.

Får väl istället göra utflykter bland höghusen, skyskraporna och alla gröna parker.

Hittar jag ingen ”icke kinesisk” cykelaffär får dert bli så. Jag får enligt immigrationsmyndigheten stanna i landet i nittio dagar

Kinesiskt nyår eller vårfesten som de också kallar är enligt den traditionella kinesiska kalendern en ceremoni som infaller mellan 21 januari till 20 februari.

Och den infaller i samband med nymåne.

Det är kinesernas allra viktigaste traditioner och inte bara ett nytt år utan också en ny ljusare årstid som tar vid, precis som vi resonerar hemma i lilla Svedala.

Vi hörs senare // P-G

The Global Cyclist bland galna men glada kineser i Singapore

Skriv en kommentar till texten här!

Ditt namn
Upprepa pinkoden
Kontrollnummer