Logga in:
TheGlobalCycling 171...
Redaktionen bloggar
Translate website

Cykelaffären, Gardens by the Bay i magisk ljusshow och ett m

7/2

I dag tar jag det lugnt på förmiddagen, gör i princip inget mer än ser en repris av På Spåret. Strax före halv tre tar jag MRT, Metro till Bungis, en stadsdel cirka fem stationer bort för där skall cykel-verkstaden, The Bike Settlement ligga om man får lita på informationen jag fått.

Inga problem att hitta gatan, Waterloo Street men sen blir det lite knivigare. Jag följer Maps.me’s instruktioner till punkt ocvh pricka utan att hitta verkstaden.

Ena gången är jag femtio meter fel åt ett håll, andra gången fel lika mycket åt andra hållet!! Medan jag går runt kvarteret några varv hittar jag en annan cykelaffär och han säger precis som jag tidigare fått info om att inga verkstäder är öppna förrän efter helgen på grund av det Kinesiska Nyårs firandet.

Till slut står jag exakt där den svartvita flaggan i kartappen är markerad men ser ingen cykel-verkstad!!!.

Det visar sig efter en stunds letande att den finns inne i byggnaden och inte en skylt utanför ger en ”hint” om detta.

Kartappens GPS fungerar inte riktigt 100 %-igt om platser finns i byggnader. I vilket fall som helst är cykelverkstaden stängt fast det visste jag ju redan men nu är det mycket lättare att hitta hit. Jag går tillbaka ner till Metro och tar en ny linje mot BayFront och Gardens by The Bay.

Har sett och läst att de gigantiska träden, The Supertrees har ljusspel varje kväll och det vill jag inte missa.

Efter två linje byten kliver jag av vid Marina Bay och följer bara skyltarna mot Gardens by the Bay.

För att ta sig in i parken från Metro går man genom och under Marina By Sands som är ett livsstils destination och ett lyxhotell värt namnet. Inne i byggnaden finns det lyxaffärer, krogar och caféer och handla í dessa är inget för mig, men att bara kika och förundras över lyxen är ju gratis.

Längst upp i denna gigantiska byggnad på våning 57 finns Marina by Sands Skyparks observations-deck. Har inte besökt den ännu och vet ej heller om jag tänker det. Det är ganska dyrt att ta hissen upp

När jag kommer ut ser jag att tydligt att samma tanke har tusentals andra för överallt ser jag folk med kameror och picknickkorgar på väg in i parken.

Bron som tar mig över kanalen som rinner genom gungar svagt av alla som vill över och in i parken.

Strax för 19 så börjar träden svagt lysas upp av rosaliknade ljussken och för varje minut blir skenet starkare och starkare.

Redan nu ser jag att besökarna har intagit platser efter en del sluttningar med stenbelagda platser och inväntar showen och medan de väntar äter och dricker som de har i sina ryggsäckar och picknick korgar. Att ta sig till parkens olika delar är lätt då skyltningen är pedantisk och lättläst.

Gångvägarna är breda och cementerande och man får leta med ljus och lykta efter skräp. Undrar hur det kan ha blivit så i stora delar av Singapore?Efter ytterligare någon halvtimma när mörkret lagts sig totalt badar parken i ett ljusskens spel jag aldrig tidigare skådat.

Träden, stammarna och kronorna skiftar mellan vitt, grönt, rosa, blått och varianter där i mellan.

Ibland fast ljus som sedan övergår till blinkande eller svagt stigande, avtagande styrka.Mitt i parken finns ett stort område med scener och här har folk samlats för att beskåda ljusshowen och samtidigt lyssna på artistuppträdandet med musik som för tankarna till Frank Sinatra.

På sluttningarna intill sitter massvis av människor på de stenbelagda raderna och bara förundras över ljusspelet och stadens ljus i bakgrunden. Ljusshowen är nog det mest spektakulära jag sett och man gapar över antalet varianter som spelas upp.

Musiken i bakgrunden, den varma kvällen och parkens utformning får mig att nästan tappa andan och allt är gratis. Vill man däremot ta hissen upp till en av Supertrees restauranger femtio meter upp och fika får man betala dyrt.

En kopp kaffe storlek liten 8 singaporianskadollar, drygt 50 kronor och den lyxen avstår jag ifrån. Uppe på the OCBC Skyway, gångvägen mellan två av de största Supertrees ser jag hur människor vandrar i jämn ström mellan dem, ljusspelet och stadens bakgrundsljus medverkar till en surrealistisk syn.

Ibland ser det ut som de går i slowmotion.

När klockan börjar närmare sig 21 drar jag mig mot utgången och Metro. Sista tågen avgår vid 23 tiden och det har jag ingen lust att missa. När jag tillslut är tillbaka på Temple Street 52 i det häftiga China Town sätter jag mig vid det långa fönsterbordet med vy över gatan och dricker kaffe som hostelet står för.

Efter en stund sätter sig en yngre man bredvid mig och tar fram sin dator. Ytterligare några minuter senare hör jag någon prata svenska.

En fördröjd reaktion på någon tiotals sekund får mig att inse att han är svensk. Han kommer från Skellefteå och har studerat film och dataspels design här ner i Singapore men nu är utbildningen klar och han skall sedan vidare runt om i Asien.

Vi sitter och pratar en tre kvart och man blir glad av att få prata sitt eget modersmål. Detta är fjärde gången sedan 2 juli i fjol jag mött svenskar.

Första gången i Nura, Kirgizistan, en kille från Hammarstrand, andra gången i Tam Coc, Vietnam och fyra ekonomi studerande tjejer från Stockholm, i Bangkok på Mad Monkeys hostel några ungdomar från Kalmar och nu denna designstuderande och icke hockeyintresserade kille från Skellefteå i Singapore.

Strax efter midnatt går jag tillbaka till min överslaf i rummet som heter Shanghaniese och kryper ner med hörsnäckorna och lyssnar på Studio 1.

God Natt från ett varmt, mörkt och dyrt Singapore

// P-G

The Global Cyclist

Skriv en kommentar till texten här!

Ditt namn
Upprepa pinkoden
Kontrollnummer