Logga in:
TheGlobalCycling 171...
Redaktionen bloggar
Translate website
OBS! Den 25:e augusti 2019 stänger minTur.se. Vänligen spara ditt material innan dess. Vid frågor eller om du är intresserad av att ta över sajten, vänligen mejla magnusson@mintur.se.

Knapp 60 km sen gav bromsarna upp och även benen

5 mars

Under natten har det regnat för det karaktäristiska ljudet från regn på plåt fick mig att vakna vid två tiden.

Strax efter 06.00 kliver jag upp och packar ihop mina prylar. Gör en sista check att inget är glömt av vikt innan jag går ner och checkar ut.

Cykeln står tryggt innanför receptionen i någon form av stor förvaringsutrymme och tvätt-upphängningsplats. Sen styr jag cykeln tvärs över gatan till baren jag besökte igår kväll för kaffe, ris och två steka ägg.

Äter med god aptit och funderar över hur denna dag skall sluta. Den börjar ii alla fall bra. Relativt lättcyklat de första 20 km. Stannar vid en vägbar och köper lite kaffe som är alldeles före sött. Glömde att säga till om…

- Black Coffee, No sugar and cream

Medan jag siter här och filosoferar dyker det upp ett antal chaufförer och självklart blir det Selfies.

Man är populär om man kommer med full lastad cykel och har blont hår. Efter kaffe pausen fortsätter jag vidare genom landskapet som är ganska vacker och mäktigt. Regnskogen är gigantisk.

Det är nu också kuperingarna. Den lugna starten har nu tagit slut och pulsen stiger för varje backe. Utförsbackarna hinner inte benen återhämta sig på.

Efter cirka 60 km ger bromsarna upp och även benen. Jag är fullkomligt slut, känner mig vimmelkantig ibland efter långa branta backar.

Fortsätter några km till innan jag inser att jag måste byta bromsbelägg. Risken att krascha i någon av de branta backarna är överhängande utan riktiga bromsar

Vid en vägkrog stannar och tänker förbereda bytet. In på krogen kommer två stycken lastbilschaufförer och av någon anledning jag ej begripit erbjuder de mig skjuts.

Sen har jag förstått att de sett mig kämpa uppför backarna tidigare medan de åt lunch vid en annan vägkrog jag passerat

Den yngre av dem som också har sin fru med sig säger att det kommer att bli värre med backarna. Puuh.

Efter nytt övervägande och med tanke på mitt tidschema, om jag skall hinna stanna hos BSOF någon vecka och hinna till Balikpapan i tid tackar jag JA. Planet till New Zeeland avgår 9 april

Efter att de har fikat lyfter de upp cykeln på den ena av lastbilarna och surrar fast den rejält. Sen hoppar jag in i den äldres lastbil och vi åker iväg.

Så fort jag satt mig i framsätet känner jag en viss trötthet, pulsen går ner och andningen blir tyngre, Chauffören försöker säga något på indonesiska men jag förstår inget, nickar ändå jakande och ler mot honom och får ett skratt tillbaka.

Han sträcker sig fram till fönsterbrädan och öppnar cigarettpaketet och erbjuder mig en cigg, …

- No Thank’s I don’t smoke

Vägen är backning och väldigt krokig bitvis och på himlen bortom bergen verkar det som regnet är på väg in.

Regntunga skyar kommer allt närmare och efter några minuter måste chauffören sätta på vindrutetorkarna.

De flesta lastbilar vi möter har flaken fullt lastade med oljepalmsfrukter som skall till nått raffinaderi norrut.

Vissa backar är så branta att han får lägga in en väldigt låg växel och motorn råmar fullt ut och ibland är jag rädd att vi inte skall ta oss upp.

Jag plockar gram mina trådlösa hörsnäckor och startar ljudboken med Anders dela Mottas Höstdåd och fortsätter där jag sist slutade.

Det dröjer inte länge innan jag känner att tröttheten blir ännu mera påtaglig och snart faller jag i sömn.

Jag vaknar till och från när lastbilen hoppar till i de största guppen eller när motorn råmar till extra mycket men faller i sömn lika fort igen.

Tillslut så känner jag en knuff i sidan och rycker till hastigt. Vet ej vart jag är men chaffisen pekar på magen och jag förstår att han stoppat för mat.

Frågar sömnigt vart vi är och han säger nått jag ej begriper.

Tar fram mobilen och öppnar Maps.me. Pekar på GPS lokaliserings ringen på kartan och ser att vi är alldeles i närheten av Nanga Bulik !!

Säger till honom med en påstående fråga…

- Kundagan ?

Han visar med kroppsspråket och med hjälp av en restaurangbesökares fåordiga engelskglosor att han försökt att väcka mig i Kundagan men att det var omöjligt och bestämde att då får jag fortsätta att sova.

Det var liksom inte planerat men tur i alla fall att vi är på väg åt samma håll som jag hare min rutt.

Han får också hjälp att förklara för mig att nästa gång han stannar är cirka några mil hitom Baru där han shall svänga höger ner mot Pangkalan Bun.

Jag hittar orten på kartan och den orten ligger vid sidan om min rutt men att jag kan fortsätta rakt fram och sen ta vänster.

Närt vi till slut kommer fram till deras avtagsväg tar vi farväl av varandra genom ett antal selfies. De skall fortsätta rakt fram efter den lilla väg vi nu står på och jag skall fortsätta rakt fram efter den större mot Baru

Det första jag gör är att ta fram belysning på cykeln, både bak och fram för det är nu skumt ute och innan jag är framme i Baru är det nog ganska mörkt.

Cirka 20 km hade jag att cykla, lite tunt regn faller men det känns bara skönt. Kommer fram till en väl upplyst trevägskorsning och tar vänster för att leta upp en tältplats.

Hittar en efter cirkla fem hundra meter men innan jag fann denna hade jag sett en moskébyggnad på min högra sida med stora gräsytor och dessutom nära till några barer.

Jag bestämmer att cykla tillbaka till moskébyggnaden och sätta upp tältet där.

Efter drygt en halvtimma är jag färdig för att korsa vägen ocvh käka lite. Baren mitt emot blir bra och jag beställer in , Nasi, Ayam och Timun, en kyckling med tris och gurka.

Dryck har jag medtagit från affären intill, en alkoholfri öl.

Äter medan jag skriveri resedagboken. Ytterligare några gäster kommer in och sätter sig för middag.

Jag noterar att man använder golvet som skräpassiett, en av gästerna petar bort kärnhuset ur en lime ner på golvet helt ogenerat.

Blir till slut sist kvar och helt plötsligt släcks ljuset och jag blir påmind om att de vill stänga. Äter upp det sista på faten och skyndar mig att packa ihop.

Betalar och går över till min tältplats medan regnet tungt faller ner. Förbereder kvällen och morgondagen med att ladda GPS’en, ta fram hörsnäckorna, kika lite i Maps.me och skall till att stoppa in hörsnäckornas kabel i mobilen då jag upptäcker att den är borta!!!

Det skyndsamma avslutet från baren gjorde att jag glömde mobilen som jag hade på en hylla ovanför min matplats.

Jag går snabbt tillbaka bara för att konstatera vad jag redan hade misstänkt, de hade stängt och gått hem.

Jag inser att telefonen nog är i tryggt förvar bara jag är där tidigt när de öppnar. Beger mig tillbaka i regnet och kryper ner i linern.

Natti natti

Vi hörs senare

// P-G

The Global Cyclist

Skriv en kommentar till texten här!

Ditt namn
Upprepa pinkoden
Kontrollnummer