Logga in:
TheGlobalCycling 171...
Redaktionen bloggar
Translate website
OBS! Den 25:e augusti 2019 stänger minTur.se. Vänligen spara ditt material innan dess. Vid frågor eller om du är intresserad av att ta över sajten, vänligen mejla magnusson@mintur.se.

Idag lättcyklat och träff med en sparkcykel tjej från Frankr

6/3

Vaknar för sex och kikar ut genom tältöppningen. Ute är det mulet och blött. Under natten har det regnat kraftigt.

Ser också att baren ej är öppen men jag kliver upp och packar ihop allt och sen beger jag mig tvärs över gatan till baren. Nu har de öppnat och det första jag ser är mobilen som ligger på hyllan. Hämtar den och sen köper jag in ett ris och kycklingfrukost.

Yoghurt, müsli och rosat bröd finns ej på den indonesiska frukostmenyn, fast det här duger också.

Sen iväg, tar vänster och trampar på med lite medvind i ryggen.

Medan jag åt min frukost säg jag ett konstigt cykelekipage fara förbi och åt samma håll som min rutt så jag har det i minnet att försöka ta reda på vad det var för typ av cykel. Först kommer jag fram till delar av Baru som är i full gång med kommersen.

Får en del heja rop när jag drar igenom. En del vill att jag skall stanna just vid deras krog eler kaffeställe men jag bara skakr på huvudet.

Efter cirka 10-11 km ser jag ekipaget stående vid en frukt och grönsaksstånd. Jag säger…

- Hello

Hon, för det är en tjej, svarar med lite överraskning…

- Hi?

- I saw you three quarters ago at the Y junction säger jag sedan

- Where are you from?

- France svarar hon

När jag frågar vad hon heter svar hon med typisk fransk engelsk accent…

- Blondie!

Och det första jag då kommer på i mitt huvud är tjejgruppen Blonde fr+n 70 eller 80 talet

Hon berättar att hon sparkat hela vägen från Frankrike ända hit vilket måste anses som en enastående prestation.

Sparkcykeln är litern, små hjul med hon har packning både fram och bak. Inte lika mycket som jag men ändå.

Hon fortsätter att berättar att hon har samma mål som jag , Balikpapan men sen skall hon över till några öar, mer vet hon ej.

Jag berättar sedan att jag skall stanna ett tag vid ett rehabcenter för utrotningshotade Orangutanger, BOSF – Borneo Orangutan Survival Foundation. Det känner hon tydligen till och säger… - It is located near a national park

Vi säger goodby till varandra och hoppas vi kanske kan ses senare någonstans efter vägen. Sen tar min trampande fart igen och vägen är lättcyklad, knappt en backe som ger nått motstånd.

När jag trampat på cirka 40 km och passerat ett antal små byar och samhällen kommer jag till litet samhälle och utanför stannar jag vid en vägkrog för kaffe.

Jag får mitt kaffe, svart och tjockt, hämtar en bulle ur väskan och sätter mig vid ett bord utan för den stora öppna entren intill baren.

Den förmodade manliga ägan kommer fram och frågar…

- Is it OK for an Selfi?

- Of Course sägger jag.

Efter at than fru tagit selfien vill även hon vara ned och samma procedur en gång till. Kaffet slipper jag betala´.

Sen iväg. Nu börjar det bli varmare trots att solen ej tagits sig genom molntäcket så det blir ett nytt stopp efter drygt 60 km ocvh även denna gång vid en vägkrog.

Denna har dock en standard som påminner om en barack.

Fortfarande lättcyklat och omgivningen är som oftast ganska grön och tät, ett antal åar cyklar jag över och undrar vad som egentligen finns i dessa vatten.

Har ingen lust att bada i alla fall. Värmen är för att vara i denna del av världen och söder om ekvatorn ganska sval.

Tror inte medeltempen är över 30 grader så här långt.

Vid tre tretiden och efter drygt 80 km känner jag för mat. En krog på högersidan av vägen blir mitt matställe.

Nasi Goreng med stark sås och grönsaker i form av gurka och isvatten och sen kaffe blir mitt val. Det är konstigt nog sällan de har tomater!

Här sitter jag en timma och medan jag äter googlar jag lite i datorn med hjälp av min telefons internetdelning som jag kan använda med mitt nya sim kort som har Internetsurf.

Fortfarande känner jag mig fräsch och bestämmer att det får bli ett antal km till innan jag placerar ut tältet på en lämplig plats.

En stort varuhus efter vägen blir intressant, kan de möjligtvis ha en kall öl. I alla fall parkerar jag cykeln utanför och går in.

Ingen har undgått mig det kan jag lova, varken kunder, de som arbetar utanför varuhuset med någon sorts portalbyggnad eller personalen

Handlar en flaska vatten och en påse fyllda rektangulära bullar. Ölen fanns givetvis inte och jag hade egentligen inter förväntat mig det heller.

När jag skall betala står två påsar framför mig, den ena vet jag är min men den andra trillhör nog någon annan och jag säger…

- These goods are not mine

- Yes, söger den söta tjejen i kassan

- Our boss have paid it for you, a gift from the shop

Påsen innehåller en flaska sprite, en större flaska smaksatt vatten och en kartong kex. Jag tackat och bokar och sen vill alla ha en selfi tillsammans MED MIG.

Efter ytterliga fem sex km ser jag en övergiven byggnad med en utskjutande del i betong och med tak och det ser också rent ut. Så jag vänder om och cyklar in mot byggnaden.

Det verkar ha varit någon form av affär eller lager men nu är det stängt ocvh låst. Jag inspekterar den utskjutande delen och tycker dert blir nog bra. Kan låsa fast cykeln och ingen risk för regn.

Fem minuter senare har jag kommit på andra tankar.

Ett antal gigantiska myror verkar ha tagit denna plats till sitt revir och jag har ingen lust att bli bita av dessa cm långa myror så jag drar vidare.

Tre km senare ser jag en avtagsväg in mot vad jag tror en oljepalmplantage.

Vägen är blockerad av en vägbom med tillhörande stenbyggnad. Intill en grön plätt lagom stor för mitt tält. På torn vid vägbommen ser jag två vakter och vid stenbyggnaden ytterligare en till.

Jag frågar om det är OK att sätta upp tältet en natt på den gröna plätten intill och pekar lite bakom och till vänster om mig och cykeln.

Vakten på marken och de uppe i tornet konverserar och jag blir erbjudan att få slagga inomhus i ett tomt rum i stället. Han visar mig rummet som vid första anblicken ser helt OK ut, fast inge luftkonditionering!! Vakten återkommer med en tjock filt som han lägger på golvet.

Hämtar cykeln och ställer den i ett större rum intill och sen gör jag min nattplats lite mysig med madrass, egen lödlampa, kuddar och ett sileslakan som jag nu för första gången tänker testa.

I ett litet rum intill finns en golvtoalett och en liten cementerad kvadratisk bassäng med rent vatten. Känner att jag behöver tvätta av mig rejält så jag hämtar min necessär och tar fram schampo, hård borste, rakgrejer och handduk.

Först blöter jag in mig med hjälp av den liter stora kanna som finns och tvålar in mig.

Sen rakning och därefter rensköljning ett antal gånger. Vattnet är lagom kallt för att ge skönhetskänsla. Man får inter vara kräsen om man skall göra sådana resor som jag nu håller på med.

Innan nattning blir det lite kvällsfika framför tornet sittande på en stol jag blir erbjuden innan jag bestämmer att gå och knyta mig.

Efter att ha kryolit ner i silkeslakanet och börjat lyssna på Anders dela Mottas Höstdåd känner jag en viss olust.

Luften känns unken och jag blir biten av ett antal småkryp hela tiden.

Efter någon halv annan timma bestämmer jag mig för att dert blir tält likafullt. Hinner upptäcka att rummet gillas också av myror, dessa är i alla fall normalstora.

Utanför ingången sätter jag upp tältet och det går fort.

Sen in och drar ner alla kdragedjor och öppnar absiderna men med myggnäten nerdragna. Nu dröjer det inte länge förrän jag somnar.

Dagens distans, 101,45 km

Färdtid: 05.47 t.m

Total tid: 10.03 t.m

Maxfart: 40,1 km/h

Medelfart: 17,4 km/h

Max temp: 33,0°C

Medel temp: 27,5 °C

Min temp: 22,0 °C

Natti Natti

Vi hörs

// P-G

The Global Cyclist

Skriv en kommentar till texten här!

Ditt namn
Upprepa pinkoden
Kontrollnummer