Logga in:

Sök resmål Navigera här

Madras
Redaktionen bloggar
Translate website
OBS! Den 25:e augusti 2019 stänger minTur.se. Vänligen spara ditt material innan dess. Vid frågor eller om du är intresserad av att ta över sajten, vänligen mejla magnusson@mintur.se.

till CIRHEP och tillbaka

forst och framst vill jag be alla i min kontaktlista om ursakt for konstiga mail: jag har INTE borjat kranga elektronikprylar! det ar nat konstigt virus och jag hoppas ingen av er fatt problem med det.. nu har jag iallafall raderat kontaktlistan, sa det borde inte komma nagra fler sjukdomar!

det visade sig inte vara det lattaste att komma at internet ute pa indiska landsbygden, det kanske jag borde ha forutsett.. (det visade sig inte vara det lattaste har runt centralstationen i Chennai heller, men nu har vi iaf hittat ett, med lagom mycket AC!) tyvarr ropade jag nog hej lite for tidigt nar det gallde magen..den lat mig fa veta att den levde pa tagresan till CIRHEP. som tur var var det nattag och ingen som slet i toadorren, och det hela var over pa tjugo minuter sa det handlade nog bara om en liten matforgiftning. men jag tror nog anda det finns roligare stallen att vara magsjuk pa an indiska tag. men nu har jag iallafall en bajshistoria, och det ska man ju tydligen ha om man varit i Indien, sa nu tycker jag det kan vara bra!

CIRHEP (The Centre for Improved Rural Health and Environmental Protection) ligger helt idylliskt ute pa landsbygden i Tamil Nadu. En liten samling roda hus med vita knutar i en oas av gronska (iallafall nar vi var dar, synen ar tydligen gravt annorlunda innan regnperioden) omgiven av jasminblomsodlingar. Om kvallarna sjunger syrsorna och om dagarna kan man vila sig under papayatradens skugga...jo jag skulle kunna halla pa ett tag, det AR en fantastisk plats! och eftersom vi bara var dar nagra dagar hann vi knappast se alla baksidor.. men klockan fem varje morgon gar pumpen igang utanfor huset och tupparna gal och hundarna skaller. Och under Pongal spelas musik pa hogsta volym ur hogtalare pa det lilla torget i narmaste byn mellan klockan fem pa morgonen och tio pa kvallen, minst.

Mohan och Shandra och de andra som jobbar pa CIRHEP har verkligen tagit hand om oss. Vi har fatt frukost, lunch, middag och fika, till och med nar vi var ute pa vandring runt omradet kom det en kille pa moppe med en vaska fylld av vatten, frukt och de standigt aterkommande kexen. De har visat oss runt, hur de jobbar, olika odlingar, dammar, brunnar och andra projekt. Vi har varit med pa mulle-skola (Nature School som Shandra startat med inspiration fran svenska Mulle!), evening school och Womens Self Help Group. Och vi har fatt dansuppvisning! CIRHEP och alla dar fortjanar ett helt kapitel for sig, och det kommer, nar tid ges. Och antagligen pa projektisyd.se

Forsta kvallen firade vi Pongal nere i byn, vi fick mest agera fotografer for hoppande, skrattande och knuffande glada barn. "Photo, photo!" Jag onskar jag hade kunnat prata lite tamil, for det blev lite ensidiga konversationer.. "Hello, what's your name? Native place? Father's name? Mother's name? Brother's name? Sister's name?" men de var duktiga pa engelska! Pa kvallen bjod Mohan och hans familj pa middag pa taket till hans hus, under kulorta lampor och stjarnklar himmel.

Och sa var det ju Den Stora Utflykten forstas! I mandags begav vi oss med buss mot Paini Hills, utrustade for tva natter hos en av paliyans byar. Paliyans ar ett stamfolk som bor utspridda i bergen i Western Ghats, CIRHEP arbetar med dem sedan nagra ar tillbaka och ekologikursen har halsat pa dem de senaste aren. Sa vi blev avslappta vid foten av berget och borjade traska uppat. Och resten ar i princip tre dagars historier om bad, sol, upptacktsfarder, mera bad, vandring upp till en annan by, fantastiska utsikter, mer upptacktsfarder, annu mera sol och bad, lite apor, en orm, kalla natter, myggbett, trevliga guider, konstiga frukter (auri! vi sag jack fruits-trad! och bast av allt, vi fick smaka pa dem! frukterna alltsa, inte traden. jag tog med nagra karnor som jag ska smuggla hem till dig sa du kan odla :-). Och inte minst omma kroppar efter harda sovunderlag och mora ben efter all vandring upp och ner..

Och nu ar vi alltsa i Chennai igen, jag och Maja. i ungefar tva timmar till, inklusive forsening. Vi lamnade CIRHEP tjugo over sex imorse, vi skulle ha akt kvart i sex men var taxi behagade inte dyka upp. "jaja, indian time, suck" tankte vi och stod lugnt och vantade. klockan sex borjade vi bli liite oroliga, tank om vi skulle missa taget. fem over sex dok Mohan och hans dotter upp pa motorcykeln. det pratades en massa tamil i telefoner och jag och maja stod och kande oss rejalt dumma. till slut fick vi hoppa in i Mohans jeep och de korde oss till Kodai road dar de hade fixat en ny taxi till oss. Kvart i sju kom vi ivag, och taget skulle ga fran Dindigul tjugo i atta. Farden dit skulle ta 45-60 minuter....men inte med varan taxuchaffis!! med hogsta volymen pa senaste bollywoodsoundtracket (min formodan, reds anm) och en frekvent anvand tuta och med soluppgangen som kuliss tog var taxichaffis oss till Dindigul pa 25 minuter. det var laskigt. mycket laskigt.

och sju timmar pa tag ar trakigt. mycket trakigt. jag trodde indier skulle vara roliga att aka tag med, men de bara ater! men jag ska inte generalisera efter en tagresa (den forra gills inte for da var jag ju inte riktigt med och dessutom var det natt), de far en chans till. men bade maja o jag fick sitta med ena skinkan utanfor satet och maja fick en skrikande unge i orat, sa de har verkligen nagot att bevisa! inatt har vi iallafall sovplats, och Ravi Kumar ska hamta upp oss klockan 03.18, exklusive forsening, pa stationen i Khammam och skjutsa oss till varat hotell. Notera hotell! I var fantasi ar detta nu ett rum med tv, egen dusch, minibar och kontinental frukost. vi kommer antagligen bli mycket besvikna. men det ska bli fint i vilket fall. Ravi verkar vara en hyvens prick. Hoppas han inte blir forskrackt nar han ser oss, vi var nere i den lilla byn vid CIRHEP igar och shoppade loss. det var manga som ville hjalpa oss om man sager sa... vi kom darifran med neonfargade armband (de var de enda vi fick pa oss) och knallrosa nagellack. sa nu ar vi lackra minsann!

det ar det dar med indien och farger. Husen, kvinnornas saris, mannens longis, frukterna och alla blommorna, de gigantiska reklamskyltarna och de malade murarna langs vagarna. och kyrkogardarna! jag vill ocksa ha en turkos gravsten nar jag dor! och ett rosa hus. helst medan jag fortfarande lever. :-)

grattis i efterskott Ikaros, kampa pa med potatisen!

cissi, klart det var till dig :-) tack vannen!

tanker pa er allihopa, ta hand om er!

Skriv en kommentar till texten här!

Ditt namn
Upprepa pinkoden
Kontrollnummer

auri 29/1-09

åååå, härligt! ja e nästan lite avis på dig, men bara nästan, klarar mig jju så bra utan mera magsjuka... men de där med jackfruit, o alla färgerna, det viill jag HA! puss mitt i pannan

Mats 25/1-09

Hej syster, här kommer lite hälsningar från ett grått & mulet Sverige med 2-3 plusgrader. Till skillnad från m&p skulle jag gärna byta ut detta mot lite sol och värme :-) Kul att läsa om dina äventyr och upplevelser, ni måste ha hittat Indiens alldeles egna rally-kalle till taxichaufför, fast kanske alla kör så? Barnen frågade efter dig igår när vi var och hälsade på m&p. Idag på morgonen konstaterade Amanda att "Karin är i Indien". Ha det bäst, och hoppas att ni kommer till rätta på det nya stället. Kramar från oss alla!