Logga in:

Sök resmål Navigera här

Ungern
Redaktionen bloggar
Translate website
OBS! Den 25:e augusti 2019 stänger minTur.se. Vänligen spara ditt material innan dess. Vid frågor eller om du är intresserad av att ta över sajten, vänligen mejla magnusson@mintur.se.

Mot Ungern, Budapest och Beograd

3/7

Trots att jag verkar ha sovit djupt så är jag rejält trött när signalen från min Samsung Galaxy ljuder. Drar bort de tjocka gardinerna från fönstret son vetter mot Vienna Hauptbahnhof och ser att idag slipper vi nog regn.

Himlen är blå med inslag av vita stackmoln men de flesta av dessa kommer nog att försvinna när solen kommit lite längre upp på himlavalvet.

Jag går in i duschen, även den har de nyaste modernisterna och ställer mig under ljummet vatten. Sakta börjar jag piggna till och går sen ut i rummet för att slå på TV´n bara för at se om nått intressant har hänt.

Tyvärr hittar jag inte BBC news utan enbart någon nyhetskanal med ekonomisk inriktning, Bloomberg.

Efter att jag bytt om bestämmer jag mig för att gå över gatan till OBB och leta upp bokningsservicen för resorna ner mot södra Bulgarien.

OBB servicekontor är stort men näsan folktomt så när på några i den kö jag ställer mig och personalen. Väntan blir kort och tjejen i servicedisken säger åt mig…

  • Bitte

och nickar att jag kan komma fram

Jag beskriver mitt ärende…

  • I would like to buy some reservation for a trip to Ankara today

  • Ankara…! Just start with Istanbul first säger hon och ler brett

  • Make some reservations s far as You can

Hon ber mig om Interrail kartan jag fick när jag köpte Interrailkortet och pekar snabbt ut hennes slutliga möjlighet

- Dimitrovgrad is the best I can do for You

- and where areDimitrovgradlocated

- Very close to the Turkey´s border, just a few hours from Istanbul

- It´s sounds good, please continue

- By the way säger jag med lite spänning I rösten

- I also have a big cartoon including an bicycle!!

Hon tittar på mig så där misstänksamt tvekande ut och den sekund som det tog henne att svara kändes otrevligt länge.

- That´s OK,

-Itis usually nevera problem withbicycles

Hennes svar kändes som alla solarpå himlen lyste efter en lång kolmörk höst.

Nån minut senare kommer ett antal dokument ut ur skrivaren bakom henne. Först en så kallad Fahrplanauskunft Detail som visar på två sidor alla stationer som tågen stoppar och var jag skall byta tåg

Tåget EC 345 avgår från spår 12 C-E 08:42

Tre tåg byten blir det, Beograd i Serbien sen Sofia i Bulgarien och sist tågbytet i Plovdiv som ligger lite söder om mitten av Bulgarien

När jag så småningom kommer fram till Dimitrovgrad har tåget stoppat vid 82 olika orter, så det blir en lång resa, förmodligen väldigt spännade men också tröttsam.

- 7€ säger hon medsamma breda leende

Jag betalar och går med pigga med till de två tre hundra metrarna till mitt hotell för en frukost

Innan jag får beträda frukost salen måste jag visa mitt hotellkort och vilket rumsnummer jag har för en ung tjej med halvkrulligt hår.

Frukostbuffén har nog det mesta men inget bacon och prinskorvar och ingen pudding heller men resten får duga.

Yoghurten finns i små plastburkar med aluminiumlock!! och muslin på ett annat bord. Brödet finns både som vitt och mera nyttigt, skinkor i flera sorter likaså osten.

På en annan del av bordet finns et gott om frukter och bär.. Ja nog räcker det år mig

Äter min frukost och hämtar sen kaffe ur en multikaffeautomat sen går jag till kakfatet och väljer några gosaker därifrån.

Sen upp på rummet för at hämta de väskor jag tog med upp i går kväll och kollar att jag inget glömt. Det sista jag gör är att borsta mina tänder och ser samtidigt at klockan redan har hunnit slå 08:05.

Tar hissen ner till receptionen och gör klart allting och sen ber jag om tillträde till bagagerummet.

Tar mina fyra väskor från hyllan och går sen tillbaka efter cykelkartongen. Som jag sen bär t till receptionen.

Väskorna tar jag alla på en gång och beger mig de hundratals meter jag har till Hauptbahnhof station och letar upp spår 12. Det ligger på övre plan så jag lämnar väskorna vid en trappa och låser fast dem med mitt breda kombinationsförsedda låsband innan jag går tillbaka för att hämta cykelkartongen.

Tio minuter senare åker jag rulltrappan upp till perrongen för mitt tåg till i första hand Budapest. Går sen ner för trappan och hämtar väskorna sen tillbaka och försöker räkna ut var tåget stannar så jag slipper bära packningen för lågt.

Det blir nog trångt ombord idag för det är gott bom resenärer på perrongen, de flesta är yngre Interrailare men även äldre och jag tror att många av dessa är ungrare .

Tåget kommer in lagom tid innan avgång och jag försöker lokalisera var Wagen 413 är utan att lyckas.

Det första jag gör är att lyfta in cykeln på ett lämpligt ställe men någon sådan finns ej så det får bli vagnen längst fram mot loket.

Sen letar jag upp plats nr 45, fenster och hitta den men det visar sig att jag är i Wagen 412 så den 45:an går ej.

Min plats är i vagnen hitom och i en sex personers kupé som redan är fullt ockuperad.

Den kvinna med indisk utseendse som sitter på min 45:a har ej en reserverad plats så hennes man som jag förmodar att han var då de såg lika indiska ut får flytta på sig och kvinnan övertar han plats.

Jag knökar in väskorna på hyllan ovanför och det är knappt at de ryms och ryggsäcken får plats under sitsen.

Det märks ganska tydligt att detta är ett tåg som förmodligen tillhör ungerska järnvägen, standaren jämfört med de tyska vagnarna är dessa mycket sämre utrustade.

Trångt i gångarna, sämre standard på toaletterna fast de såg trots allt ganska fräscha ut ändå. Inredningen gammeldags men hel, har faktiskt åkt sämre standard än så här men nu ha jag den tyska standarden i färskt minne och det kanske är lite orättvist.

En annan sak som är annorlunda är att många, särskilt yngre ej har löst platsbiljetter så de sitter och står lite här och var viket påverkar framkomligheten. Tror att denna handling ej skulle vara möjlig i Tyskland för där såg jag inget av detta fenomen.

I min kupé sitter det fyra yngre killar från endera Lettland eller Litauen men de verkar vara ganska skötsamma, inget överdrivet stoj bara ungdomlig glädje.

Vi hinner knappt lämna Vienna Hauptbahnhof förrän vi är I Ungern och det märks väldigt tydligt på landskapet utanför.

Fälten med solrosor och majs i massor som avlöses av tomma betesmarker däri mellan är väldigt vanligt. Sen syns det också att Ungern inte har riktigt samma högs standard på bebyggelsen husen ser mera slitna ut och ibland lite mera ovårdade ut också.

Nåt snabbtåg är det i att tala om, jag har ju ingen hastighetsmätare tillgängligt men uppskattar att farten knappast är högre än 100 km som genomsnitt. Stoppen är otaligaiband bara någon minut ibland tre fyra minuter.

Efter någon halvannan timme letar ja upp restaurangvagnen som består av två avdelningar med bord och köket mitt i mellan. Någon egentlig disk finns ej utan kyparen sitter vd ett av borden jämte och tar beställning.

- Do You serve coffe?

- Yes

- What kind of coffe do You prefer frågar den långa och snyggt klädde kyparen

- Black, no sugar, no milk

Sätter mig vid ett av fönsterborden och dricker mitt kaffe medan jag nyfiket ser på landskapsbilden som vi färdas genom.

Restaurangvagnen är helt OK, gott om plats, ren och trevlig om än spartanskt inredd. Ytterst få uttag för el finns det

Trots ihärdig letande hittar jag bara tre stycken uttag och ett av dem verkar tillhöra köksavdelningen.

Vädret ute är soligt och varmt, knappast ett moln på himmelen, annat var det i går.

När vi så småningom kommer till Kelebia vid gränsen mot Serbien blir det ett längre stopp, cirka 30 minuter och på stiger två kvinnor, den ena lång, smal och ung, den andra lite kortare och mera muskellös samt ett antal år äldre. De bär en uniform med texten Policia på brösten och ena armen och går från vagn till vagn med stadiga kliv. Vapen bär de också.

- Passport please säger den äldre kvinna och titta lite bryskt på mig

Jag plockar fram passfodralet och överlämnar handlingen till henne. Hon bläddrar igenom lite snabbt och sen säger hon…

- Have a nice day samtidigt som hon överlämna mitt pass

- Same to You blir min replik

Vi fortsätter sen efter cirka tio minuter och farten är låg. Efter ytterligare en kvart blir det ännu ett stopp, planerat lika länge som vid förra. Nu är vi i Serbien i Subotica och nu har gränspolisen dykt upp.

Det är samma typ av utseende på dessa, den ena lång den andra lite kortare med mera kraftigt byggd, det som skiljer är könet.

- Passport säger den äldre med bestämd röst

Tar på nytt fram min ID handling och överlämnar den till honom. Han bläddrar igenom lite mera noggrant samtidigt som han iakttar mitt ansikte och jämför med ID fotot, det verkar stämma. Innan han överlämnar passet får jag en stämpel på någon av sidorna.

Sen går de iväg mot nästa person att kontrollera.

När klockan slagit 16:24, en minut senare än vad tidtabellen säger åker vi iväg i maklig takt, kanske 60-65 km/h. Fördelen med denna framfart är att man hinner då uppfatta en hel del vid sidan om järnvägsspåret.

Om cirka tre och en halv timma skall vi vara i Serbiens huvudstad Beograd om tidtabellen stämmer och där har jag knappt två timmar på mig att byta tåg till D293 med destination den bulgariska huvudstaden Sofia.

Nästa kontroll blir cirka tjugo minuter innan Backa Topola, ett kontrollant par , en yngre bystig kvinna och en medelålders man ber att få se min biljett inklusive platsbiljetten.

Kvinnan vill också se mitt Travel Diary som medföljer Interrailkortet, där skall jag föra in Day, Month, Time, From and To destination samt om jag åker med med Train, Busor Boat som det dessutom finns kryssrutor för.

- It´s very important that you fill Journey every time You changing train säger tjejen.

Hon tar mitt Travel Diary och fyller i de nödvändiga data som jag glömt att själv fyll i.

- Next timee You will do better säger hon och hon ger tillbaka mitt dokument.

Vi hörs i senare från någonstans i Serbien eller Bulgarien

// P-G

Ha en fortsatt bra kväll och natt för det tänker jag ha

Skriv en kommentar till texten här!

Ditt namn
Upprepa pinkoden
Kontrollnummer